puss

Guidad tur i en favela lat ju bade farligt och lite omoraliskt, plata fattiga manniskor lixom.. det kunde vi bara inte lata bli, sa igar bar det av mot en av rios over 100 favelor, en av de storre med ca 300 000 invanare, heltoikigt! vi hade hort om bussturer med skottsakra rutor sa lite nervost var det med en guidad rundvandring. vi fick hoppa pa bak pa varsin motorcykel som tog oss upp genom favelan till toppen i svindlande hastighelt, utan hjalm och omkorningar pa insidan, utsidan och i skymda kurvor. mycket farligare an sa blev det faktiskt inte, lite besvikna pa farligheten var vi faktiskt. trotts guidens varningar om att inte ta kort pa folk med vapen eller knarkforsaljare sag vi varken bomber eller granater pa hela turen. jag gissar att vi gick runt i en ganska valmaende del av favelan, det kandes mer som en fattig stadsdel, fast mkt trangre.. vi var inne hos en konstnar och kikade pa hans tavlor, han var 29 ar och farfar. sa dar ligger man ju lite efter.. man skaffar forsta barnen nar man ar 12-13 ar! vill man bo i en favela ar det bara att kliva pa och hitta lamplig plats och bygga sitt hus, forst pa plats har ratt till stallet. lamplig plats kan lika garna vara pa nagons tak som en tom grasplatt. tomma grasplattar ar det dock ont om for staten tillater inte att dom spridert ut sig mer, darfor bygger man pa hojden, olika hus i olika farger a storlekar staplas pa varandra! el, kabel tv och internet skaffar man gratis genom att koppla in sig till narmsta el central. det sag ut som varldens fagelbon! det ar bast (och dyrast) att bo hogst upp pa toppen i en favela for alla sopor flyter med regnvattnet till botten. altsa maste den dar deidres vara en av dom rikaste i av dom fattiga i rio och inte alls den fattigaste flickan som man kan tro! sa var det med det.

stort

nu har jag akt massa buss igen. efter flarinopolis akte vi till iguazu fallen, pa gransen mellan brasilien och argentina. det var jattefint a bra pa alla satt och valdigt stort. i nagra timmar.. kans valdigt langt att aka 16 timmar i buss for att se ett vattenfall a sen 16 timmar tillbaka. det var ar ju trotts allt bara just ett vattenfall... a man far anda inte lika fina kort som turistkorten fran helikoptern.. men det var val vart det anda antar jag. otroligt varmt var det, och hog luftfuktighet. sen akte vi i alla fall till sao paulo dar vi ar nu. otroligt stor stad! 3e i varlden eller natt at det hallet. vi har varit uppe i lite skyskrapor och kollat pa utsikten och man ser inte slutet. har fins den storsta japanska befolkningen utanfor japan. japantown ar inte sa markvardigt dock. dom har malat gatlamporna roda och placerat ut massa japaner pa gatorna, annars var det inget speciellt.. valdigt bra graffiti har! dom har sinne for sant. imorgon ska vi aka till rio och formodligen fira jul och nyar dar, det ar dock hutlosa priser pa hostellen over nyar, dom hojer fra 15 euro till 50! och man maste boka minst 4 dagar, sa vi far se om vi kanske tar oss darifran innan dess, kans inte sa kul att betala sa mkt for ett dorm,,

Shoreline

Vi har flyttat. vi ar kvar pa on santa catarina, vi har bytt fiskeby bara. sodra delen av on bjuder pa lite mer extrem natur, inte fullt sa langa strander men mer oar, hoga berg och laguner. Hostelet vi bor pa ar kanonfint, en jattestor maskinhall som har byggts om till sovsalar med trevaningssangar! jag och emanuel har ett eget rum, fast utan tak sa myggen kommer in och dodar oss varje kvall. hostelet har tva torn som man kan klattra upp i och gunga hanmatta, ikvall ska vi kopa rom a leka pirater dar! man ser ut over havet till afrika och lejonen pa stranderna! har fins bara stora odlor pa stranderna, riktiga flask odlor! magen putar ut pa dem for att dom har sa korta ben. dom ser riktigt valmaende ut! hela handen sjunker in. kaka turister ar nog inte sa dummt! hundarna daremot, dom har det inte latt! alla har brutit minst ett ben och linkar runt pa stranderna och tittar sorgset pa oss. nar dom blir hungriga kakar dom plastpasar, det verkar vara standardkosten for sydamerikansa hundar, i ba kakade dom massa plast! dom sparar in personalkostnaden for gatusopare pa sa satt.. i ett litet skjul pa stranden bor en gammal gubbe med glansiga ogon och brunbrand flint. han bor dar tillsammans med sin unga fru och deras tva soner som springer runt nakna i tradgarden och leker batman och kastar sten pa dom stackars strandhundarna. Han forsorjer sin familj genom att erbjuda surflektioner till rika slynglar fran sverige, mkt bra larare ar han. vi surfar tills vi svalt halva havet och har hela stranden i badbyxorna. det blir mycket ramlande! igar klagade han pa mina armtag, kanns surt att vara dalig pa det enda man ar bra pa... ett halvt kilo nyfangad fisk kostar 15 kr, sa igar frangick vi standard dieten pa nudlar a "en om dagen" fran gamla goa apoteket

Kottforgiftningen

Kottforgiftningen

barra da lagoa

Så var vi i brasilien, jag emanuel och den krossade amerikanen. ännu en fiskeby med bra surfstrand. har faktiskt surfat idag, det var jättekul och jätte jobbigt och jättesvårt. vaxet på brädan klibbar fast i maghåret och skavsåren på bröstet är elaka! det är mycket varmare i vattnet än det var i Uruguay, inga problem att ligga i två timmar. när man blev trött kunde man bara hänga lite över brädan och titta på delfinerna som hoppar längre ut i viken. vi bor på ett litet hostel, kanske 20 bäddar totalt. på kvällarna bjuds det på grillfest, typ 40 kr så får man käka hur mkt stek, korv, kyckling, potatis och grönsaker som det går! i morse anmälde jag mig till lidingöplågan

I Buss På Villovägar

Chuy ar en lustig liten stad. mitt i staden gar en vag, bredare an vad som kan tyckas lampligt for en sa liten ort. den utgor gransen mellan uruguay och brasilien, som vi nu ar pavag till. gatan har olika namn beroende pa vilken sida du star. om 3,5 timmar ska vi hoppa pa en buss som ska ta oss nio timmar genom den brasilianska natten till porto alegre, jag har rustat med duck tales pa ipoden och kakor i ryggsacken. vi har sallskap av en hjartkrossad amerikan som blev dumpad pa av sin tjej nar han satsat sina sista slantar pa att aka och halsa pa henne i uruguay, han ar deppig och trevlig. gloggsuget borjar bli patagligt nu

lata dagar i punta del diablo

vaknar i hettan vid tolvsnaret varje dag. frukost, laser en timma, gar till stranden. hem duscha dricka ol ga till hostelbaren nere pa stranden och kaka mat, hem och dricka mer ol och soma klockan tva. och inte en krona har jag betalat, det ar fint. finns inga bankomater i punta del diablo sa man lever pa kredit har och drar kortet nar man checkar ut, vilket jag inte ser fram emot! punta del diablo ar en liten fiskarby med en asfalterad gata, den ar fin. nastan bara tomma sommarstugor har, lite spoklikt nastan, sassongen har inte borjat an sa byn befolkas bara av oss hostelgaster, det lokala fyllot och kanske 10-20 fiskare med familjer.. det ar lugnt som attan, skon kontrast till ba, vi har varit har i fem dagar och stannar nog 4 till. det bor en lustig kille har, en tysk som trottnade pa sitt tyska liv, hoppade av studierna och bestamde sig for att traska runt varlden, han har gatt i 1,5 ar nu och raknar med att det ska ta 8-9 ar. han bakade kakor igar en bra kille. igar natt askade det som attan, aldrig varit med om varre! var nastan lite laskigt! kunde inte sova och det kom blixtar sa ofta att det inte blev morkt mellan dom. ett tag funderade jag pa att soka mig ner till undervaningen, men sen somnade jag i alla fall..

montevideo

vart ar du gustav, nar man behover dig? idag har vi varit pa guidad tur pa teatern har i montevideo, uruguay. jattefint va det, bra toaletter med! efter turen erbjods vi biljetter for 18 pesos, det ar nastan ingenting har i uruguay. men vi hade ju inga kostymer! du kunde val ha lamnat nagra gustav? sen har vi inte kakat annat an bocadillos och annat skrap sen du for, vi saknar dig verkligen! att komma till uruguay var lite trixigt. vi akte farjan fran ba och i passkontrollen upptackte de att emanuel varit i landet tva dagar for lange, det kstar enl alla uppgifter 50 pesos, men dom skulle ha 300.. det blev ett jadrans liv och tillslut tvingades emanuel ga a ta ut pengarna, men da ville dom inte ge tillbaka passet, tillslut fick han iaf sitt pass och dom sina pengar (rakt ner i fickan) Nar vi sedan kravde ett kvitto pa betalningen blev de annu surare. mig skickade dom ner till biljattluckorna pa vaningen under av nagon oforklarlig anledning. nar emanuels saker var ordnade och han kom genom kontrollen var ju jag nere vid biljetterna, sa da fick dom springa och hamta mig, vi missade nastan farjan fast vi var dar 1 timma innan den skulle ga. lite kling och klang over det hela.. dom hade sandar rontgen av vaskorna med som pa flygplats, jag kom igenom utan problem med tva knivar i vaskan, men stanna tva dagar for lange, det far man inte! hur som halst kom vi i alla fall fram till montevideo vid klockan atta pa kvallen, trodde vi, farjan var forsenad och en timmas tidsforskjutning.. sa vad klockan var vet vi inte riktigt. varsta spokstaden var det! vi kom ratt in i ett kontorsomrade dar det var helt folktommt pa kvallarna och bara gatungarna hangde, inga pengar hade vi heller for inga bankomater tog visa.. massa halta hundar med, dom ar laskigast av alla! en buschaffis stannade tom och ropade efter oss att vi inte skulle vara dar, sa vi borjade bli lite nojiga. da kom jag pa att jag hade 10 dollar i fickan sa vi lyckades hitta en taxi som korde oss till hostellet for det, ett riktigt kap for honom. sedan dess har inte montevedeo varit sa laskigt utan mast trivsamt, det ar en valdigt fin och bra stad, bra och fin. sa fint!

eftersom att vi är så bra på att göra allt i god tid flyttstädade vi igår. fyfan vad tråkigt, mkt mysigheter finns i en lägenhet där två svenska pojkar levt rövare i tre månader! för att fira att vi var klara öppnade vi en bärs och ringde hit max och axel. axel som ska gifta sig snart var lovad en svensexa också. knarket och bordellerna uteblev, vi skulle ju trots allt ta det lite lugnt var det sagt. flera ölflaskor senare insåg vi att valet att flyttstäda en dag i förväg nog inte var så smart. gustav kom hem och väckte mig och emanuel klockan 14, dax att flyttstäda igen, fyfan vad tråkigt! i köttets förlovade land måste skin vara förbaskat billigt tänkte vi, gustav ville ha nya stövlar så vi begav oss till stadens finare kvarter och hittade en trevlig liten skin butik med herrar i kostymer och flottigt hår, en riktig lyxbutik. där stövlade vi in, bakfulla orakade och dana.. dom kikade lite skeptiskt på oss innan dom insåg potentialen i sina nya kunder. gustav hittade ett par fina stövlar och jag och emma köpte varsitt par seglarskor, jag betalade 240 pesos, typ 400 kr så det känns som ett kap. emanuels gamla stan hamnade på gatan med skriften "till den nya ägaren, dom här skorna är gjorda för att gå i. Sveriges Kung". nått annat som är prisvärt är bussarna, två kronor kostar det, nått för sverige det! imorgon lämnar vi alltså BA gustav flyger hem till gamla goa sverige och jag och emanuel tar färjan till Uruguay och hoppas hitta en fin strand att vila upp oss på. det känns nästan lite vemodigt fast att det inte är jag som ska hem, konstigt de. känns ändå ok att lämna ba redan efter två veckor. den enda sevärdheten, en jättefalos, känner jag mig klar med. det bästa var annars bocka, dom gamla hamnkvarteren där evert rumlade runt för massa år sen. nu var det väldigt turistigt, annat var det på everts tid! sjömän som strök mellan dom skitiga öl haken och bordellerna. det var tider
nu ska vi spela domino och dricka te

Det blir mycket sömn här i Buenos Aires. Vaknade kl 11 idag, det var nog rekord, emanuel har jag nog inte sett innan kl 13 någon dag än. i måndags var vi på hostelfest, det var mest trångt och varmt. jag träffade en kvinna som sa sig se att jag var svens då jag klädde mig så bra, jag tyckte mest att jag såg ut som ett gatubarn med skitigt linne och en keps från stadens zoo. på natten gick jag och gustav på efterfest hos max, han har bubbelpool på taket och finfin utsikt, soluppgång över BA. han berättade om sitt liv, han var apfull, jag förstod inte så mycket.. Idag ska vi städa och gå på zoo.

Gustav åker till Sverige på onsdag och jag och Emma lämnar nog BA för Uruguay. Emanuel säger att han är trött på den bråkiga staden, behöver lite lugn. Låter fint för med med, trots att jag bara vart här några dagar. det är aldrig tyst här. någon skola har jag inte heller hittat än. jag hoppas på Uruguay, det ska finnas fina stränder där. Emanuel vill surfa, vi hoppas på någon liten fin by vid havet där vi kan bo billigt och leva gott några veckor, jag kanske rentutav kan hitta en skola. Jag är hoppfull

Seg söndag i BA

igår var en onödig dag, vaknade kl 15 med huvudvärk och hunger, vände på mig och somnade om. tidsomställningen och dom billiga drinkarna kan vara svåra att hantera. vi käkade i alla fall, otroligt bra kött här och billigt! nu sitter vi, gustav och jag, och väntar på att emanuel ska vakna. dom ska visa mig stan är det sagt, får väl se hur det blir. imorgon ska jag försöka anmäla mig till någon skola så jag får lära mig lite spanska, det ska bli fint!

det ar nu som det borgar

Det som blev packat blev packat, det som blev fixat blev fixat. inget att vara bekymrd over nu! har forsokt fordriva tiden (6h) pa madrids flygplts i vaantan a flyget mot Buenos Aires pa basta satt. har masg gatt villse och forsokt hitta tillbaka, konstig flygplatts det har, man gar ut genom en port a kommertillbaka dar man borjade, typ som omman aker genom vaggen pa snake.. jag forstar inte.. om 2 timmar ska mitt plan ga i alla fal. om det nu ar mojligt, ett kubanskt plan som kulle gatt vid 15 tiden star pa min gate an a kubanern ar br sur, precis meddelades att dom inte kan aka fors 8 imorgon, da gick kubanern loss! sparkade sonder dricka automater och stamde upp i kampsanger, riktigt underhallande, har dock svart att se hur nitt plan ska komma at den gaten snart.. det har kan bli kul, nu ska jag kaka kak. tja

NEJ TACK!

vad får hasse aro att tro att jag hellre lyssnar på hans spellista än på union carbide productions? nej tacka vet jag ebbot! mitt hat mot spotify intensifieras.

vilken försäljare jag inte är

annonserade ut mitt röda rullande skrälle till bil för 8000 oskattad å sålde den precis till första spekulanten för 6500 med överenskommelsen att jag skulle betala skatten på 1500. fick alltså 3000 mindre än jag ville och det känns inte ens jobbigt, däremot är det jävligt jobbigt att kameran jag köpte i veckan finns 200 kr billigare på nätet. hur som helst ligger 6500 i femhundralappar väldigt bra i handen och mitt inkonsikventa ekonomiska sinne får jag nog leva med.

så som det är som

Jag kommer inte att bli den du vill att jag ska va som man är som du vill för du är ju inte den som jag trodde du va nej du är som han är inte som jag är du var en annan du sa något annat jag kommer aldrig att glömma vem du var jag kommer aldrig att glömma glömma glömma han kommer aldrig att va den du vill att han ska va som jag är som du vill för ni är ju inte det som jag trodde ni va nej ni är som vi är inte nått bra du är en annan säger nått annat jag kommer aldrig att glömma vem ni var jag kommer aldrig att glömma glömma glömma vi kommer aldrig att bli det du vill att vi ska va som vi var som vi vet för jag är ju inte den som jag trodde jag var nej jag är som har är inte nån annan jag är som honom vi är nått annat jag kommer aldrig att glömma vem jag är jag kommer aldrig att glömma glömma glömma