Death road

varldens farligaste vag, kanske ocksa varldens vackraste vag, har jag cyklandes, pa varldens skrotigaste cykel, tillryggalagt. 6 mil nedforsbacke fran 5700m till 1500m langsslingriga grusvagar utan staket, ibalnd hundratals meter djupa stup, under vattenfall. man fick en tshirt ocksa!

hojdsjuk, ficktjuvad och frusen

japp, nu har elendet drabbat mig med full kraft. som tur ar, ar jag valutrustad med jackor, fleecetrojjor och understall fran renkans butiker! sa klimatet kan jag i alla fall ta upp kampen mot. ficktjuvad bvlev jag idag, det var inte kul! inte ens rana mig ordentligt vadgade dom! en gammal tant kom och slangde nagot i nacken pa fransmannen och sa kande jag hur min planbok fick vingar, jag fick tag i handen pa den troliga forrovaren, men vad tjanade det till, planboken var nog redan hos nagon annan och han bara tittade tommta pa mig, jag kunde ju inte garan ficktjuva honom tillbaka, och inte heller kunde jag konfrontera honom pa spanska. jag fick noja mig med att kalla honom for fittkuk och saga att jag onskar att han dor i en tragisk trafikolycka. kul saker som poppar upp i huvudet nar man blir arg:) jag kanner mig anda nojd, har traffat manga som blivit av med kameror och planbocker bade tva och tre ggr. sa till hojdsjukan..
jag har som sagt besokt potosi, en av varldens hogst belagna stader ca 4000m. jag var nere och traskade gruvorna. tuggade kokablad och drack 96 procentig sprit med gruvarbetarna. det behovs for aretet ar tungt, dom lever bara ca 30 ar efter att do borjat jobba i gruvan. trangt varmt och blott, man fick huka sig hela tiden. livsfarligt var det ocksa, laskigast hittills! dom korde namligen med vagnar pa jarnvagsspar dar nere, en fullastad vagn vager tva ton och saknar bromsar annat an fyra arbetare. nar en sadan kommer i full fart i nedforsbacke vill man inte ha tarna emellan. var guide gick forst och lyssnade efter vagnar, iblan skrek han "hurry hurry" viket betyder att en vagn var pa vag och vi fick springa tillbaka till narmsta motesplatts..
potosi gick bra, men nar vi akte vidare till uyuni for att kika pa varldens storsta saltoken borjade problemen. saltoknen var underbar, massa salt at alla hall 9m djupt med salt pa mitten. vi akte sedan vidare for att se pa tuffa berg, flamingos och stora stenar som lag mitt i oknen som dalí har malat av. pa natten sov vi pa 4800m vilket var mer an min skalle klarade! illamaende och dodshuvudverk, som varldens varsta bakfylla fast man vet att det inte kommer ga over pa 2-3dagar. nu mar ja i alla fall bra och ar i la paz. kallt ar det men ingen sno. borjar sakna brasiliens strander.

snor och blod och gråt och is på nästippen

annu en nattslang hultavagsresa befinner jag mig nu i sucre, bolivias huvudstad, eller? ingen verkar riktigt veta, men jag valjer att tro det. kisslukt, lunch for 8 kr och kroniska magsmartor! forkyld ar jag med. a med forkyldningen kommer nasblidet som ar retligt svarstoppat pa hoga hojder! igar var fransmannen och israelerna jag reser med ute och barsade och spanade pa stadens damer. jag fick noja mig med att ligga i min sjuksang och lyssna pa avner. det blir mer och mer avner faktiskt, jag vet inte vad det ska betyda! nar min sjukdom har gatt over ska jag aka till potosi, varldens hogst belagna stad. dar kan man ga pa guidad tur i gruvorna och hanga med dom fattiga gruvarbetaran. forst koper man kokablad, dynamit och skitstark sprit, sen far man traska ner i gruvan och spranga och supa ikapp! dom gillar att supa for livet i gruvan ska vara fordjavligt, ungefar som pa saab. idag har jag svikit mig sjalv, jag lovade att jag aldrig skulle bli nagon tontig backpacker med skagg, langt har och fjantiga armband som gatubarnen saljer. haret later jag ingen indiangumma rora, och skagget fick vaxa vildt nastan sex veckor efter ba inan det rok. idag kopte jag tillslut ett stortlojligt armband av en gatunge, mest for att jag blev sa glad for att hon inte ville putsa mina skor, men i alla fall! nu ar alla dom tre stegen till att vara fjantig sydamerika backpacker uppfyllda. som tur ar slapar jag inte runt pa en gittar. det har internetcafet dodar mig dessutom med abba pa spanska, fy fan vad det ar synd om mig nu.

valkommen till bolivia

varldens risigaste buss tog oss, mig fransmannen och va israeler, fran brasilianska gransen till santa cruz. folk sover pa golvet, sitter och trallar pa konstiga melodier, ammar sina skrkande skitungar eller forsoker salja nagot, som garanterat sabbar din mage, till dig. man blir galen! pa vagen sag vi flera bussar i dikena som tappat hjulet eller liknande. samma chaufor i 14 timmar, han hade inte ens nagot riktigt sate utan satt pa en pall. men billigt va det! efter en natt i santa cruz tog vi en taxi till samiapata, en liten by i bergen. trevligt men valdigt turistigt, massa tyskar och hollandare. vi akte i forrgar pa en tvadagars tur "ruta del che" for att titta pa olika stallen med anknytning till che guevara, var ahn greps och avrattades m.m. lite intressant men framforallt drygt, bilen vi akte med gick sonder efter 2h da var det bara 3h kvar till dar viu skulle sava.. men hollandaren som vi kopt turen av fixade bilen och vi akte vidare, nar det var 15km kvar ditt vi skulle stendog bilen.. 15 km ar ganska mkt i bolivia, vagarna ar vardelosa! vi kom i alla fall fram tillslut, efter att ha liftat med en gubbe. dagen efter tittade vi pa lite monument och pa skolan dar cheggan blev avrattad och posade med en staty. sen borjade den modosamma 5 timmars turen hem, bilen holl ca 5 min sen var vi tvungna att stanna, lossa pa slangen mellan filtret och tanken, fylla pa med disel, satta tillbaka slangen och kora 5min till.. 15h senare var vi i samiapata igen. vi fick i alla fall se manga fina vyer over bergslandskapet. nu ska jag sova for jag ar lite sjuk, vaknade av nasblod i morse, jobbigt att fa stopp pat pa hog hojd, blä!!

Krokodilmissar

Tre natter i hangmatta med bara myggnat som vaggar mitt i djungeln later ju kanon! att djungeln var nedhuggen och marken uppodlad, att myggnatet var trasigt och att guiderna inte gillar turister var det ingen som sa. min pantanal upplevelse var val sadar.. jag tomde en sprayburk myggmedel pa 4 dagar vilket maste vara nagot slags rekord for mig. det luktar myggmedel nar jg duschar fortfarande, vilket i och for sig inte ar sa storande da duscharna ar iskalla sa jag duschar val ca 1 min.. pantanal ska vara det stallet i sydamerika dar det ar storst chans att se pumor och andra stora kissar. nagra sadana sag jag inte men mangder av kajmaner, vilket var kul. apor, papegojor och andra faglar var det ocksa gott om, men jag kom snart till insikten att jag inte ar sa faschinerad av djur, det ar kul en dag. pirayafiske var ocksa pa schemat, senare fick vi veta att vi hade tjuvfiskat, "ecological Tours" visst visst.. ovriga tre dagar svettades jag mest och tyckte synd om mig. nar vi antligen skulle lamna "djungeln" skjutsade dom ut oss (jag en fransman och tva britter) till vagen och lovade att en buss skulle komma a plocka upp oss efter 30min. efter 6h, lago tills vi vant oss vid tanken att overnatta i diket mitt i odemarken, stannade en fet taxichaufor och tog oss med till bolivianska gransen, fyra killar i baksatet pa en tranga taxi i 3h. vi fick iaf tak over huvudet den natten

vaster ut!

Nu har jag antligen lamnat Rio! rio var iof underbart men pá tok for dyrt, vill inte ens veta vad tva veckor gick pa! over nyar bodde vi pa ett skitigt hostel i horkvarteren, vart andra hostel pa ipanema kostade 50 euro natten over nyar!! skithostelet kostade "bara" 30.. helt sjukt dyrt for ett dorm med 20 baddar, bara kallt vatten i duschen och utan frukost. nyar var ok, 2 miljoner vitkladda manniskor pa copacabana, fyra eller fem jattestora scener och faktiskt uppehall for forsta gangen pa tre dagar! min plan att halla mig vaken hela natten misslyckades dock totalt! planen var att vara uppe sent natten innan och sen ta en lang powernapo pa tva-tre timmar pa dagen, tyvarr kunde jag inte somna och hade saledes laddat for varldens storsta nyarsfest genom att sava 5 timmar natten innan.. efter fyrverkerierna (som var super) klarade jag ca en timme till innan jag gik hem. jag var iaf den piggaste pa morgonen darpa! jag ar anda nojd med rio vistelsen. jag har aldrig tidigare varit i en stad med sa extrem natur! langa sandstrander med superhoga branta berg mellan. vi har akt upp a kollat pa jesus, men det var sa malnigt sa vi sag honom bara nagon minut, utsikten var inte heller natt att ha pga malnen. ar glad att vi inte akte nagon dyr helikoptertur runt honom.. Emanuel tog bussen till Sao Paulo, for flyg vidare norrut, tidigt forsta januari och jag tog en buss till Campo Grande nara gransen till bolivia! 21 timmar skulle bussen ta men chauforen var en sopa och korde massa fel sa det tog 25 timmar! kroppens lukter var inte att leka med nar jag kom fram hit vill jag lova! nu, om 20 min, ska jag ut pa en tredagarstur i Pantanal, ett omrade med massa djur och sant. storst chans att se leoparder i sydamerika ska det vara, och krokodiler garanterar dom. sova hangmatta i tre natter blir spanande, har forsokt en natt tidigare men allt blod rinner ur benen sa det var lite jobbigt, far val se hur det gar..

den lilla världen

Nu har jag sprungit pa bade Caroline Viitanen och Karin Bore. knepigt