hojdsjuk, ficktjuvad och frusen

japp, nu har elendet drabbat mig med full kraft. som tur ar, ar jag valutrustad med jackor, fleecetrojjor och understall fran renkans butiker! sa klimatet kan jag i alla fall ta upp kampen mot. ficktjuvad bvlev jag idag, det var inte kul! inte ens rana mig ordentligt vadgade dom! en gammal tant kom och slangde nagot i nacken pa fransmannen och sa kande jag hur min planbok fick vingar, jag fick tag i handen pa den troliga forrovaren, men vad tjanade det till, planboken var nog redan hos nagon annan och han bara tittade tommta pa mig, jag kunde ju inte garan ficktjuva honom tillbaka, och inte heller kunde jag konfrontera honom pa spanska. jag fick noja mig med att kalla honom for fittkuk och saga att jag onskar att han dor i en tragisk trafikolycka. kul saker som poppar upp i huvudet nar man blir arg:) jag kanner mig anda nojd, har traffat manga som blivit av med kameror och planbocker bade tva och tre ggr. sa till hojdsjukan..
jag har som sagt besokt potosi, en av varldens hogst belagna stader ca 4000m. jag var nere och traskade gruvorna. tuggade kokablad och drack 96 procentig sprit med gruvarbetarna. det behovs for aretet ar tungt, dom lever bara ca 30 ar efter att do borjat jobba i gruvan. trangt varmt och blott, man fick huka sig hela tiden. livsfarligt var det ocksa, laskigast hittills! dom korde namligen med vagnar pa jarnvagsspar dar nere, en fullastad vagn vager tva ton och saknar bromsar annat an fyra arbetare. nar en sadan kommer i full fart i nedforsbacke vill man inte ha tarna emellan. var guide gick forst och lyssnade efter vagnar, iblan skrek han "hurry hurry" viket betyder att en vagn var pa vag och vi fick springa tillbaka till narmsta motesplatts..
potosi gick bra, men nar vi akte vidare till uyuni for att kika pa varldens storsta saltoken borjade problemen. saltoknen var underbar, massa salt at alla hall 9m djupt med salt pa mitten. vi akte sedan vidare for att se pa tuffa berg, flamingos och stora stenar som lag mitt i oknen som dalí har malat av. pa natten sov vi pa 4800m vilket var mer an min skalle klarade! illamaende och dodshuvudverk, som varldens varsta bakfylla fast man vet att det inte kommer ga over pa 2-3dagar. nu mar ja i alla fall bra och ar i la paz. kallt ar det men ingen sno. borjar sakna brasiliens strander.