snor och blod och gråt och is på nästippen

annu en nattslang hultavagsresa befinner jag mig nu i sucre, bolivias huvudstad, eller? ingen verkar riktigt veta, men jag valjer att tro det. kisslukt, lunch for 8 kr och kroniska magsmartor! forkyld ar jag med. a med forkyldningen kommer nasblidet som ar retligt svarstoppat pa hoga hojder! igar var fransmannen och israelerna jag reser med ute och barsade och spanade pa stadens damer. jag fick noja mig med att ligga i min sjuksang och lyssna pa avner. det blir mer och mer avner faktiskt, jag vet inte vad det ska betyda! nar min sjukdom har gatt over ska jag aka till potosi, varldens hogst belagna stad. dar kan man ga pa guidad tur i gruvorna och hanga med dom fattiga gruvarbetaran. forst koper man kokablad, dynamit och skitstark sprit, sen far man traska ner i gruvan och spranga och supa ikapp! dom gillar att supa for livet i gruvan ska vara fordjavligt, ungefar som pa saab. idag har jag svikit mig sjalv, jag lovade att jag aldrig skulle bli nagon tontig backpacker med skagg, langt har och fjantiga armband som gatubarnen saljer. haret later jag ingen indiangumma rora, och skagget fick vaxa vildt nastan sex veckor efter ba inan det rok. idag kopte jag tillslut ett stortlojligt armband av en gatunge, mest for att jag blev sa glad for att hon inte ville putsa mina skor, men i alla fall! nu ar alla dom tre stegen till att vara fjantig sydamerika backpacker uppfyllda. som tur ar slapar jag inte runt pa en gittar. det har internetcafet dodar mig dessutom med abba pa spanska, fy fan vad det ar synd om mig nu.